Alla verkar tro att vi liver i total misar har nere, men sa ar inte fallet!
Trots boende-, ekonomi-, mat- och toaproblem sa ar det ganska bra!
Imorgon ar vi medbjudna pa frukost pa lyxhotellet har - Aggie Greys, med overhuvudet pa skolan (Fono Ti) och Tautala (arkeologiforelasare)!
Och ikvall ska vi fa kanna pa Apias uteliv for forsta gangen med Rachel och hennes vanner! Ska bli jattekul!
Dock har bade jag och Sirie fatt nan magbacill sa dar ar det inte sa bra! Men vi har massa piller att knapra pa sa det loser sig!
fredag 27 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
Sakta men sakert
...anpassar vi oss till bade klimat och kultur. Men det ar inte latt!
Har fatt de efterlangtade CSN-pengarna nu, men vi kan inte spendera hur som helst. Med tva hyror att betala varje manad blir det inte att leva i lyx!
Antagligen flyttar vi ifran stallet vi bor pa nu i veckan. Forhoppningsvis till en egen lagenhet, annars blir det att hyra rum hos en familj dar vi delar toa och dusch med en kille, samt far alla maltider pa dagen. Och stad- och tvatthjalp! Men vi far se... ska halla er uppdaterade!
Mat varje dag hade varit skont... nu lever vi pa massa vatten, frukt, chips och cola och ater pa stan ibland. Inte en hallbar diet.
Forutom att vi inte ater ordentligt sa sover vi inte bra heller. Varje natt fram till i alla fall 1 (kollat pa klockan nu...) sa sitter tjejerna i huset utanfor och har hog musik och pratar, skrattar och sjunger. Kul for dom, men inte for oss! Sa vaknar grannfamiljen runt 6 och satter pa mer musik och satter igang med dagens sysslor. Sa har de ett gang tuppar. Trodde aldrig att jag skulle vakna varje morgon av tuppen i gryningen, men fel hade man! >)
Min undervattenskamera ar helt dod. Haft den i en pase med massa ris for att torka ur den, men den visar inga tecken pa att ha overlevt. Antagligen har det lackt in vatten... Sjutton ocksa! Ville ju fota Nemo! Och en kamera for 4000:- ar inte sa kul om den inte funkar!! Bajs pa den!
Nu till nat positivt! Var smsfunktion funkar nu! Vet inte vad det var som var fel, men det ar fixat nu! Kostar ca 1,5 for mig att skicka harifran, och tror att det kostar runt 3 for sverigebor att skicka hit beroende pa operator! Men skicka garna! Blir fjantigt glad da man hor att det pinglar till i telefonen och det ar en halsning fran Sverige!
Ska snart ata (pa stan!) och sen till skolan for att lyssna pa var larares hittepa om europeer och teorier om evolition och gener... Ska satta igang med min uppsats denna veckan ordentligt med. Har kommit pa en bra fragestallning som jag ska diskutera med min handledare har imorgon! Hoppas att jag kan kora pa den... Vet inte vad jag ska skriva om annars! Men det loser sig!
Har fatt de efterlangtade CSN-pengarna nu, men vi kan inte spendera hur som helst. Med tva hyror att betala varje manad blir det inte att leva i lyx!
Antagligen flyttar vi ifran stallet vi bor pa nu i veckan. Forhoppningsvis till en egen lagenhet, annars blir det att hyra rum hos en familj dar vi delar toa och dusch med en kille, samt far alla maltider pa dagen. Och stad- och tvatthjalp! Men vi far se... ska halla er uppdaterade!
Mat varje dag hade varit skont... nu lever vi pa massa vatten, frukt, chips och cola och ater pa stan ibland. Inte en hallbar diet.
Forutom att vi inte ater ordentligt sa sover vi inte bra heller. Varje natt fram till i alla fall 1 (kollat pa klockan nu...) sa sitter tjejerna i huset utanfor och har hog musik och pratar, skrattar och sjunger. Kul for dom, men inte for oss! Sa vaknar grannfamiljen runt 6 och satter pa mer musik och satter igang med dagens sysslor. Sa har de ett gang tuppar. Trodde aldrig att jag skulle vakna varje morgon av tuppen i gryningen, men fel hade man! >)
Min undervattenskamera ar helt dod. Haft den i en pase med massa ris for att torka ur den, men den visar inga tecken pa att ha overlevt. Antagligen har det lackt in vatten... Sjutton ocksa! Ville ju fota Nemo! Och en kamera for 4000:- ar inte sa kul om den inte funkar!! Bajs pa den!
Nu till nat positivt! Var smsfunktion funkar nu! Vet inte vad det var som var fel, men det ar fixat nu! Kostar ca 1,5 for mig att skicka harifran, och tror att det kostar runt 3 for sverigebor att skicka hit beroende pa operator! Men skicka garna! Blir fjantigt glad da man hor att det pinglar till i telefonen och det ar en halsning fran Sverige!
Mitt nummer hit ar: +6857244496
Ska snart ata (pa stan!) och sen till skolan for att lyssna pa var larares hittepa om europeer och teorier om evolition och gener... Ska satta igang med min uppsats denna veckan ordentligt med. Har kommit pa en bra fragestallning som jag ska diskutera med min handledare har imorgon! Hoppas att jag kan kora pa den... Vet inte vad jag ska skriva om annars! Men det loser sig!
söndag 22 februari 2009
Blogg-bombad
...ar vad du blir just nu!
Hittat ett bra internetcafe med bra uppkoppling nu sa nu jadrar! Sa lagt upp alla mina "dagboksanteckningar" och lyckades tillochmed lagga upp bilder! Bilderna ligger i ett eget inlagg fore dagboksanteckningarna for just den dagen (om det finns bilder till den dagen!)
Under varje ilagg finns en knapp man kan trycka pa for att kommentera! Gor garna det sa jag ser vilka som laser och vad ni tycker! Eller bara skicka en rolig halsning!
Saknar er i Sverige, men som ni ser pa foljande bilder har vi det ganska bra har trots lite problem med mat, undervattenskameran och pengar... Har man lite sol, hav och en strand ar livet hyfsat faktiskt!
Puss pa er!
(ps! Alla inlagg syns inte pa forsta sidan eftersom det blev endel. Men klicka pa lankarna i vanstersidan eller ga langst ner och tryck pa aldre inlagg!)
Hittat ett bra internetcafe med bra uppkoppling nu sa nu jadrar! Sa lagt upp alla mina "dagboksanteckningar" och lyckades tillochmed lagga upp bilder! Bilderna ligger i ett eget inlagg fore dagboksanteckningarna for just den dagen (om det finns bilder till den dagen!)
Under varje ilagg finns en knapp man kan trycka pa for att kommentera! Gor garna det sa jag ser vilka som laser och vad ni tycker! Eller bara skicka en rolig halsning!
Saknar er i Sverige, men som ni ser pa foljande bilder har vi det ganska bra har trots lite problem med mat, undervattenskameran och pengar... Har man lite sol, hav och en strand ar livet hyfsat faktiskt!
Puss pa er!
(ps! Alla inlagg syns inte pa forsta sidan eftersom det blev endel. Men klicka pa lankarna i vanstersidan eller ga langst ner och tryck pa aldre inlagg!)
21 feb - Bilder
Lite underbara bilder fran var forsta vistelse pa en riktig Samoansk strand! Det var precis sa underbart som det ser ut!
Vacker vy!
Sa har glad ar man i solen!
Andra sidan av "var" strand!
Lycka i solen!
Vacker vy!
Sa har glad ar man i solen!
Andra sidan av "var" strand!
Lycka i solen!En underbar dag! Skickar lite varma soliga halsningar till alla!
21 feb - En riktig strand!
Idag bar det av mot en riktig strand! Iosefa, en 19årig kille, som var i Sverige förrförra sommaren bjöd med oss!
Vi fick skjuts från stan upp i bergen av Steven (Iosefas pappa) och fick se deras hus. Häftig arkitektur! Inte alls typiskt Samoanskt… kan kanske bero på att mamman är amerikan!
Men vi packade pickupen med snorkelprylar, surfprylar och frukt och körde iväg. Det tar ca 40 minuter att köra rakt över ön till den södra sidan!
Iosefa och hans bror som är och surfar varje dag känner till alla de bästa stränderna och vågorna så vi kom fram till en mysig fale-kantad (en fale är en liten hydda), efter att ha stannat och köpt kokosnötter!
Pojkarna skyndade snabbt ut till de bästa vågorna och jag och Sirie spenderade en bra stund med att snorkla bland alla vackra koraller och fiskar! Såg riktigt vackra blå sjöstjärnor! Vi höll utkik efter havssköldpaddor, men utan tur. Men självklart såg Iosefa och Ben en själdpadda ute hos dom…
Sen solade vi, badade och mös. Vi pratade med de som bodde vid stranden, ett nya zeeländskt par och deras vänner och lekte lite med deras hundar och fick träffa deras gris och kisseunge. Grisen var läskig! De kan ju bitas de jäklarna så höll mig undan… Men det var roligt att se den få tokryck! Så snodde den min kokosnöt!
Efter vår heldag på stranden bar det av upp i bergen igen där vi blev bjudna på middag! Gu vad gott det är med riktig mat! Och brödet var riktigt smarrigt!
Efter maten satte vi oss och spelade Risk halva kvällen tills pojkarna körde hem oss igen!
Vi fick skjuts från stan upp i bergen av Steven (Iosefas pappa) och fick se deras hus. Häftig arkitektur! Inte alls typiskt Samoanskt… kan kanske bero på att mamman är amerikan!
Men vi packade pickupen med snorkelprylar, surfprylar och frukt och körde iväg. Det tar ca 40 minuter att köra rakt över ön till den södra sidan!
Iosefa och hans bror som är och surfar varje dag känner till alla de bästa stränderna och vågorna så vi kom fram till en mysig fale-kantad (en fale är en liten hydda), efter att ha stannat och köpt kokosnötter!
Pojkarna skyndade snabbt ut till de bästa vågorna och jag och Sirie spenderade en bra stund med att snorkla bland alla vackra koraller och fiskar! Såg riktigt vackra blå sjöstjärnor! Vi höll utkik efter havssköldpaddor, men utan tur. Men självklart såg Iosefa och Ben en själdpadda ute hos dom…
Sen solade vi, badade och mös. Vi pratade med de som bodde vid stranden, ett nya zeeländskt par och deras vänner och lekte lite med deras hundar och fick träffa deras gris och kisseunge. Grisen var läskig! De kan ju bitas de jäklarna så höll mig undan… Men det var roligt att se den få tokryck! Så snodde den min kokosnöt!
Efter vår heldag på stranden bar det av upp i bergen igen där vi blev bjudna på middag! Gu vad gott det är med riktig mat! Och brödet var riktigt smarrigt!
Efter maten satte vi oss och spelade Risk halva kvällen tills pojkarna körde hem oss igen!
20 feb - Bilder
En glad gubbe pa skolan som kallas Mr Bean... kan se likheterna!
Samoansk dans ar mycket vacker!20 feb - The big anniversery!
Vi vaknade tidigare än vanligt, både för att vi planerat det och för att alla i huset klev upp tidigare för att göra sig inordning för den stora paraden som skulle tåga iväg vid 8 på morgonen.
Idag var det nämligen universitetets 25års jubileum! Så vi tog på oss finkläder (lava-lava så klart!) och tog en taxi till stan. Dock gick vi inte med i paraden då vi inte hade skoluniform eller något som liknar uniformen så vi skulle sett roliga ut med våra kläder. Men vi tittade på alla glada studenter och gick med dom till stadshuset mitt i stan där det riggats upp en scen och sittplatser för lärare och VIP. Då vi inte gick med i tåget så såg vi nog lite vilsna ut då vi väntade på att alla skulle ta plats. Men vi blev framviftade av Fono-ti (överhuvudet på skolan/avdelningen vi läser på) till VIP-platserna så vi satte oss snällt. Unasa kom senare och satte sig bredvid oss och det var bra för han kunde förklara lite vad som hände och vad de pratade om…
Dagen till ära var “Head of state” inbjuden tillsammans med hans hustru och de kom i en stor svart limo med en fanfar! Nog inte alla palangis som får se honom! Utöver honom var massa högt uppsatta politiker inbjudna och de tog plats på scen. Hela ceremonin inleddes med en präst som pratade och sen följde en del tal. Sen var det studenternas tur, och de har tydligen övat in låtar dagen till ära, varje dag i ett helt år! Jättevackert! Och Fono-ti och en liten söt tant var körledare och det skötte dom galant! Även om man inte förstod texten så var det en häftig upplevelse att se säkert 1000 studenter sitta och sjunga och gunga i takt. Ett böljande, sjungande hav!
Eftersom vi hade fått VIPplatser så bjöds vi på lunch och tårta som de serverade åt oss! Lite skum mat, men det mesta var jättegott!
För att avsluta ceremonin hade de ett traditionellt “fa a velave”, där man presenterar gåvor till hövdingen (i det här fallet “head of state”). Ett tiotal halvnakna pojkar med eldfacklor och palmblad runt halsen banade väg och ställde upp sig. Sen kom en kvinna klädd i traditionella kläder (en vävd matta av pandalusblad dekorerad med fjädrar lindad runt kroppen, samt en “hatt” lika vackert dekorerad, och hon bar på en kokosnöt och dansade fram mellan eldpojkarna. Sen presenterades en “barkmatta” fint dekorerad. Därefter kom två killar med en bår med kyckling och taro. Sen kom ytterligare två kvinnor som presenterade en vacker vävd matta (samma mattor vi tar en kurs om) och det hela avslutades med en jättestor dekorerad helstekt gris. Allt detta var gåvor till “head of state”. Dock förklarade Unasa att han inte behåller något utan donerar maten till behövande.
Efter ceremonin skulle alla till skolan där festligheter skulle hållas. Det var lunchservering igen (!), denna gång med kyckling, ris och två stuvningar. Gott, men vi orkade inte ens hälften eftersom vi redan ätit… Men drycken slank ner fint! Min nya favvodryck - kall färsk kokosnöt!
Efter massa dans och pengainsamling orkade vi inte mer och gick hem. Väl hemma vilade vi en stund och sen bestämde vi oss för att ta oss till stan för att äta och se ifall vi fick tag på en drink. Vi gick dit (tar 25 min eller så) och det gick hyfsat bra. Fram tills jag höll på att bli attackerad av en äcklig hund!
De flesta hundar här skäller och skärms, men denna smög efter oss så vi märkte den inte förrän Sirie skrek till och då var den redan i attack-pose! Jag blev livrädd, då den var bara runt 1,5 meter från mig! Men vi lyckades skrämma bort den, trodde vi, men den fortsatte smyga efter oss. Men tillsist kastade en kvinna som gick lite framför oss en sten mot den och då försvann den… Tur i oturen att det inte var hennes lilla dotter den siktade in sig på, en liten tanig tjej på 3-4 år kanske! Inte för att jag ville bli biten men hunden hade lätt klippt ett ben eller en arm på henne!
Äckliga hundar… Men saknar snälla söta Wilja!
Idag var det nämligen universitetets 25års jubileum! Så vi tog på oss finkläder (lava-lava så klart!) och tog en taxi till stan. Dock gick vi inte med i paraden då vi inte hade skoluniform eller något som liknar uniformen så vi skulle sett roliga ut med våra kläder. Men vi tittade på alla glada studenter och gick med dom till stadshuset mitt i stan där det riggats upp en scen och sittplatser för lärare och VIP. Då vi inte gick med i tåget så såg vi nog lite vilsna ut då vi väntade på att alla skulle ta plats. Men vi blev framviftade av Fono-ti (överhuvudet på skolan/avdelningen vi läser på) till VIP-platserna så vi satte oss snällt. Unasa kom senare och satte sig bredvid oss och det var bra för han kunde förklara lite vad som hände och vad de pratade om…
Dagen till ära var “Head of state” inbjuden tillsammans med hans hustru och de kom i en stor svart limo med en fanfar! Nog inte alla palangis som får se honom! Utöver honom var massa högt uppsatta politiker inbjudna och de tog plats på scen. Hela ceremonin inleddes med en präst som pratade och sen följde en del tal. Sen var det studenternas tur, och de har tydligen övat in låtar dagen till ära, varje dag i ett helt år! Jättevackert! Och Fono-ti och en liten söt tant var körledare och det skötte dom galant! Även om man inte förstod texten så var det en häftig upplevelse att se säkert 1000 studenter sitta och sjunga och gunga i takt. Ett böljande, sjungande hav!
Eftersom vi hade fått VIPplatser så bjöds vi på lunch och tårta som de serverade åt oss! Lite skum mat, men det mesta var jättegott!
För att avsluta ceremonin hade de ett traditionellt “fa a velave”, där man presenterar gåvor till hövdingen (i det här fallet “head of state”). Ett tiotal halvnakna pojkar med eldfacklor och palmblad runt halsen banade väg och ställde upp sig. Sen kom en kvinna klädd i traditionella kläder (en vävd matta av pandalusblad dekorerad med fjädrar lindad runt kroppen, samt en “hatt” lika vackert dekorerad, och hon bar på en kokosnöt och dansade fram mellan eldpojkarna. Sen presenterades en “barkmatta” fint dekorerad. Därefter kom två killar med en bår med kyckling och taro. Sen kom ytterligare två kvinnor som presenterade en vacker vävd matta (samma mattor vi tar en kurs om) och det hela avslutades med en jättestor dekorerad helstekt gris. Allt detta var gåvor till “head of state”. Dock förklarade Unasa att han inte behåller något utan donerar maten till behövande.
Efter ceremonin skulle alla till skolan där festligheter skulle hållas. Det var lunchservering igen (!), denna gång med kyckling, ris och två stuvningar. Gott, men vi orkade inte ens hälften eftersom vi redan ätit… Men drycken slank ner fint! Min nya favvodryck - kall färsk kokosnöt!
Efter massa dans och pengainsamling orkade vi inte mer och gick hem. Väl hemma vilade vi en stund och sen bestämde vi oss för att ta oss till stan för att äta och se ifall vi fick tag på en drink. Vi gick dit (tar 25 min eller så) och det gick hyfsat bra. Fram tills jag höll på att bli attackerad av en äcklig hund!
De flesta hundar här skäller och skärms, men denna smög efter oss så vi märkte den inte förrän Sirie skrek till och då var den redan i attack-pose! Jag blev livrädd, då den var bara runt 1,5 meter från mig! Men vi lyckades skrämma bort den, trodde vi, men den fortsatte smyga efter oss. Men tillsist kastade en kvinna som gick lite framför oss en sten mot den och då försvann den… Tur i oturen att det inte var hennes lilla dotter den siktade in sig på, en liten tanig tjej på 3-4 år kanske! Inte för att jag ville bli biten men hunden hade lätt klippt ett ben eller en arm på henne!
Äckliga hundar… Men saknar snälla söta Wilja!
19 feb - Fafafine
Ännu en lyckad skoldag, med endast 2 lektioner… Unasa fortsätter på samma gamla spår med att hitta på det som passar för tillfället och drar massa palangi-skämt. Men det går ganska bra.
På eftermiddagen kom Tautala (arkeologiföreläsare på skolan) och Rachel förbi för att kolla till oss! Tautala är inte den man tänker som lärare direkt. Hon satt och tjatade lika mycket tjejsnack som vi (hon är iof. Bara 30... Men hon ska vara min handledare på uppsatsen!), och är jätterolig att umgås med!
Rachel är iof också lärare, fast på collage…
Men vi bestämde i alla fall att vi antagligen ska gå ut nästa torsdag och titta på Fafafine show!
Fafafine är en ganska unik företeelse här… En fafafine är en han som är en hon! En transa med andra ord! Men här betraktas de som något helt naturligt och att de faktiskt är kvinnor födda i en manskropp. Detta accepteras trots att var och varannan samoan är strikt kristen!
Och man lägger lätt märke till dessa udda figurer här… på skolan och på stan. De som är på universitetet har fortfarande “pojkkläder” (fast lava-lava, typ sarong är en unisexpryl dock…) men de beter sig tjejjigare än tjejerna. Och då vi pratade med Rach om det igår så förklarade hon att det är först vid 20års åldern de verkligen klär sig som tjejer. Och då är det extremt! Kortkort med höga klackar är ett måste!
Så en fafafineshow är helt enkelt en trans-show med mycket glitter, smink och löstuttar. Ska bli riktigt intressant!
På eftermiddagen kom Tautala (arkeologiföreläsare på skolan) och Rachel förbi för att kolla till oss! Tautala är inte den man tänker som lärare direkt. Hon satt och tjatade lika mycket tjejsnack som vi (hon är iof. Bara 30... Men hon ska vara min handledare på uppsatsen!), och är jätterolig att umgås med!
Rachel är iof också lärare, fast på collage…
Men vi bestämde i alla fall att vi antagligen ska gå ut nästa torsdag och titta på Fafafine show!
Fafafine är en ganska unik företeelse här… En fafafine är en han som är en hon! En transa med andra ord! Men här betraktas de som något helt naturligt och att de faktiskt är kvinnor födda i en manskropp. Detta accepteras trots att var och varannan samoan är strikt kristen!
Och man lägger lätt märke till dessa udda figurer här… på skolan och på stan. De som är på universitetet har fortfarande “pojkkläder” (fast lava-lava, typ sarong är en unisexpryl dock…) men de beter sig tjejjigare än tjejerna. Och då vi pratade med Rach om det igår så förklarade hon att det är först vid 20års åldern de verkligen klär sig som tjejer. Och då är det extremt! Kortkort med höga klackar är ett måste!
Så en fafafineshow är helt enkelt en trans-show med mycket glitter, smink och löstuttar. Ska bli riktigt intressant!
16 o 17 feb - första lektionerna
Då vi inte gjort klart vår registrering fixade vi resten idag och tog foton för våra student-id som är obligatoriskt här. Sen följde lång väntan då vi räknade med att allt skulle ta samoansk tid (läs lång tid)! Så vi väntade på campus från 11 till 3 då första lektionen började.
Jag och Sirie skulle egentligen tagit två kurser var, en tillsammans och en själva, men då det visade sig att alla våra kurser låg direkt efter varandra varje dag så valde vi att ta samma tre kurser så har vi stöd av varandra på lektionerna. Så nu får vi ännu mer snyggt att skriva på cvt!
Så nu tar båda kurserna: “antropologi“, “Introduction to Samoan Culture” samt “Fine Mats and ’Ava”. Alla tre hålls på samoanska och engelska av samma lärare som heter Unasa. Tyvärr är det väldigt svårt att följa med i föreläsningarna då han blandar språken hejvilt och översätter tydligt inte allt si vi ska förstå. Mycket skämt och sånt där vi sitter som snälla dumma fåntrattar…
Så har vi fått känna på en hel del av fördommar/rasism som finns mot oss Papalagi (uttalas papalangi). I både antropologin och intro-kursen läser vi om samoaner och stillahavsfolk. Och i båda kurserna skämtar han om papalangi på samoanska, så vi inte ska förstå till resten av klassens jubel. Och vi förstår ingenting. Men även på engelska säger han vissa dumheter så som att vi i europa är mycket håriga för det är kallt. Pyttsan! Det finns minst lika mycket hår på samoaner! Och en annan dum grej han kläckte ur sig är att vi skriver ner det vi vill tro och att det inte är sanning. Jo, men visst lilla Unasa. Hur många kända vetenskapsmän har Samoa fött fram?
Och är det någon som säger det han vill så är det herr Unasa. Han hittar på sanningar som passar tillfället. Exempelvis pratade han om gener, och att man inte ska gifta sig med släkt för då blir barnen sjuka. Inte för att gendefekter framträder på grund av att det inte mixas med friska, utan för att bakterierna lär sig…!? Följde inte med i hans resonemang där riktigt, men alla antecknade intresserat!
Sen började han prata om just vita och ordet Papalagi. Betydelsen av ordet är vad jag förstått “de som kom från himlen”, men han menade att samoaner/tonganer inte syftade på det utan att då vita var så skjutglada då de kom, att ordet bara syftar till smällarna - pang. Jo, precis. För det första vita gjorde var att massakrera alla öbor. Eller inte… Missionärer brukar ju vara skjutglada! Sen under 1800talet så var det stora massakrer på vita på både Tonga och Samoa, och han tyckte underförstått att de förtjänade det. Visst, jag försvarar inte någons handlande, men att stå och propagera i ett klassrum idag om det är fel… Och vi som undrat så över varför detta så annars trevliga och gästvänliga folk knappt hälsar på oss om de inte är ute efter något (läs killar). Och när vi gick upp för en trappa var det folk som spottade demonstrativt efter oss (lät det som i varje fall, vi kan ju ha fel.) och blängde efter oss…VARFÖR??!
Samoa är inte riktigt vad jag trott… Folket som skulle vara så trevligt är precis lika dana som svenskar. Det finns det som är jättetrevliga, och en hel hög som är otrevliga. Stan är jag redan trött på… skitigt överallt och stackars hundar som springer runt och blir påkörda. Mat är svårt att få tag på och allt är så ofräscht. Är trött på stället vi bor på. Enda positiva är de trevliga tonganska pojkarna på vår våning.
Men lite trevligt har vi haft också! Rachel kom och plockade upp oss på kvällen den 17e och körde runt oss i stan och köpte massa chips och läsk till oss som vi belåtet åt upp på hamnkanten! Stan är ganska vacker på natten ändå…
Tyvärr inträffade en mycket otrevlig sak samma kväll med Rach… Vi körde in på en parkering och stannade framför två hundar. Men vi bestämde oss för att köra vidare, och då hörde vi ett hjärtskärande skrik underifrån bilen! Vi hade kört över en stackars hund som inte flyttat på sig!!! Så fruktansvärt! Och det fanns ingen möjlighet för oss att kolla till den då hela flocken kom och flockades runt bilen och skällde aggressivt. Jag var i chock resten av kvällen och har drömt mardrömmar om det….
Men kvällen den 18 var ändå hyfsat trevlig! Vi blev medbjudna att spela volleyboll på gården, och vi hakade på trots brist på bollkänsla…. Men det gick ganska bra och vi var 10 pers som mest. Dock försvann alla utom jag och Sirie och två grabbar när det kom ett riktigt monsunregn! Men vi fortsatte att spela och hade skitkul! Sen blev vi bjudna på mat av pojkarna i huset och det var smarrigt med lite lagad mat istället för all frukt!
Jag och Sirie skulle egentligen tagit två kurser var, en tillsammans och en själva, men då det visade sig att alla våra kurser låg direkt efter varandra varje dag så valde vi att ta samma tre kurser så har vi stöd av varandra på lektionerna. Så nu får vi ännu mer snyggt att skriva på cvt!
Så nu tar båda kurserna: “antropologi“, “Introduction to Samoan Culture” samt “Fine Mats and ’Ava”. Alla tre hålls på samoanska och engelska av samma lärare som heter Unasa. Tyvärr är det väldigt svårt att följa med i föreläsningarna då han blandar språken hejvilt och översätter tydligt inte allt si vi ska förstå. Mycket skämt och sånt där vi sitter som snälla dumma fåntrattar…
Så har vi fått känna på en hel del av fördommar/rasism som finns mot oss Papalagi (uttalas papalangi). I både antropologin och intro-kursen läser vi om samoaner och stillahavsfolk. Och i båda kurserna skämtar han om papalangi på samoanska, så vi inte ska förstå till resten av klassens jubel. Och vi förstår ingenting. Men även på engelska säger han vissa dumheter så som att vi i europa är mycket håriga för det är kallt. Pyttsan! Det finns minst lika mycket hår på samoaner! Och en annan dum grej han kläckte ur sig är att vi skriver ner det vi vill tro och att det inte är sanning. Jo, men visst lilla Unasa. Hur många kända vetenskapsmän har Samoa fött fram?
Och är det någon som säger det han vill så är det herr Unasa. Han hittar på sanningar som passar tillfället. Exempelvis pratade han om gener, och att man inte ska gifta sig med släkt för då blir barnen sjuka. Inte för att gendefekter framträder på grund av att det inte mixas med friska, utan för att bakterierna lär sig…!? Följde inte med i hans resonemang där riktigt, men alla antecknade intresserat!
Sen började han prata om just vita och ordet Papalagi. Betydelsen av ordet är vad jag förstått “de som kom från himlen”, men han menade att samoaner/tonganer inte syftade på det utan att då vita var så skjutglada då de kom, att ordet bara syftar till smällarna - pang. Jo, precis. För det första vita gjorde var att massakrera alla öbor. Eller inte… Missionärer brukar ju vara skjutglada! Sen under 1800talet så var det stora massakrer på vita på både Tonga och Samoa, och han tyckte underförstått att de förtjänade det. Visst, jag försvarar inte någons handlande, men att stå och propagera i ett klassrum idag om det är fel… Och vi som undrat så över varför detta så annars trevliga och gästvänliga folk knappt hälsar på oss om de inte är ute efter något (läs killar). Och när vi gick upp för en trappa var det folk som spottade demonstrativt efter oss (lät det som i varje fall, vi kan ju ha fel.) och blängde efter oss…VARFÖR??!
Samoa är inte riktigt vad jag trott… Folket som skulle vara så trevligt är precis lika dana som svenskar. Det finns det som är jättetrevliga, och en hel hög som är otrevliga. Stan är jag redan trött på… skitigt överallt och stackars hundar som springer runt och blir påkörda. Mat är svårt att få tag på och allt är så ofräscht. Är trött på stället vi bor på. Enda positiva är de trevliga tonganska pojkarna på vår våning.
Men lite trevligt har vi haft också! Rachel kom och plockade upp oss på kvällen den 17e och körde runt oss i stan och köpte massa chips och läsk till oss som vi belåtet åt upp på hamnkanten! Stan är ganska vacker på natten ändå…
Tyvärr inträffade en mycket otrevlig sak samma kväll med Rach… Vi körde in på en parkering och stannade framför två hundar. Men vi bestämde oss för att köra vidare, och då hörde vi ett hjärtskärande skrik underifrån bilen! Vi hade kört över en stackars hund som inte flyttat på sig!!! Så fruktansvärt! Och det fanns ingen möjlighet för oss att kolla till den då hela flocken kom och flockades runt bilen och skällde aggressivt. Jag var i chock resten av kvällen och har drömt mardrömmar om det….
Men kvällen den 18 var ändå hyfsat trevlig! Vi blev medbjudna att spela volleyboll på gården, och vi hakade på trots brist på bollkänsla…. Men det gick ganska bra och vi var 10 pers som mest. Dock försvann alla utom jag och Sirie och två grabbar när det kom ett riktigt monsunregn! Men vi fortsatte att spela och hade skitkul! Sen blev vi bjudna på mat av pojkarna i huset och det var smarrigt med lite lagad mat istället för all frukt!
15 feb - Bilder
Apia!
Sirie bubblar pa!Sista bilden jag kunde ta med min undervattenskamera som nu pajjat!! Illa! Dumma kamera. Jag som skulle fota Nemo med den nar jag hittar honom! Men hoppas det gar pa forsakring eller ev garanti....
15 feb - kyrksondag
Sov så länge vi kunde… alltså till 8 tiden på grund av alla läten utanför. Vi traskade iväg till stan och till Netties som Marie rekommenderat. Efter att ha gått i vad som känts som i en evighet (i en bra omväg märkte vi sen!) så hittade vi tillsist Netties! Och efter att ha pustat lite, köpt chips och vatten, orkade vi tillsist ta och köpa mat (vi var HELT slut kan tilläggas!). Mumsig söndagsbuffé a la Samoansk söndagsmiddag med kycklinggrytor, massa kött och taro. I en kantin låg ett helt litet grishuvud! En liten nöff-nöff! Men vi tog kycklinggrytan, grönsaker och taro. Taro är en konstig grönsak som vi aldrig stött på tidigare. Smakar som en blandning mellan potatis och degigt bröd… men det var mycket smarrigt att doppa i grytorna!
Efter vi suttit på hamnkanten och ätit och sett en hund svalka sig i en vattenpöl, insåg vi att vi inte var långt från vad som kallan Paololo Deep, som är ett reservat med finfin snorkling! Snorkling innebär vatten! Som tur var var vi förutseende och hade med oss badkläder, så vi traskade dit. Dock tänkte vi inte på att ta med oss vår snorklingsutrustning, men jag blev så sugen när vi väl var där så jag hyrde den sämsta snorklingsutrustningen jag stött på. Men väl under ytan glömde man bort att snorkeln läckte och att fenorna var vikta åt alla konstiga håll och aatt jag höll på att tappa dom hela tiden! Så mycket vackert att titta på! Och massa färgglada fiskar som man kunde komma riktigt nära! Som att snorkla i ett mycket stort och välskött akvarium! Tyvärr tog jag mig inte hela vägen till de rekommenderade områderna, utan höll mig ganska nära stranden och Sirie, då jag inte ville paddla ut själv. Men nästa gång drar jag med mig Sirie!
Sen tog vi taxi hem och somnade som stockar långt innan normal läggdags!
Efter vi suttit på hamnkanten och ätit och sett en hund svalka sig i en vattenpöl, insåg vi att vi inte var långt från vad som kallan Paololo Deep, som är ett reservat med finfin snorkling! Snorkling innebär vatten! Som tur var var vi förutseende och hade med oss badkläder, så vi traskade dit. Dock tänkte vi inte på att ta med oss vår snorklingsutrustning, men jag blev så sugen när vi väl var där så jag hyrde den sämsta snorklingsutrustningen jag stött på. Men väl under ytan glömde man bort att snorkeln läckte och att fenorna var vikta åt alla konstiga håll och aatt jag höll på att tappa dom hela tiden! Så mycket vackert att titta på! Och massa färgglada fiskar som man kunde komma riktigt nära! Som att snorkla i ett mycket stort och välskött akvarium! Tyvärr tog jag mig inte hela vägen till de rekommenderade områderna, utan höll mig ganska nära stranden och Sirie, då jag inte ville paddla ut själv. Men nästa gång drar jag med mig Sirie!
Sen tog vi taxi hem och somnade som stockar långt innan normal läggdags!
14 feb - Bilder
Smarrig kokosnot i vart rum!!
Tva blekfisar i varmen... glomde vanda bilden innan dock!
14 feb - alla hjartans ganger tva!
Efter att ha haft dåligt samvete i flera timmar och sovit i nästan 12 timmar, så vaknade vi och började packa ihop våra tillhörigheter för att checka ut. Då vårt plan lyfter vid 22 så hade vi ett bra antal timmar att slå ihjäl då vi vaknade vid halv 8 och skulle checka ut vid 10...
Men som tur var så kunde vi ha kvar våra väskor på hostelet tills vi skulle åka mot flyget!
Efter att ha checkat ut gick vi och åt frukost på ett fik och knappade på lite datorer på ett internetcafé gick vi vidare mot museet! På vägen dit mötte vi en svensk familj som vi hälsade glatt på och då vi skulle lämna våra väskor i garderoben hälsade en av tjejerna där på oss, på svenska! Mycket svenskar blir det!!
Museet var jättefint, men mycket maorisk kultur! Mycket fina träsniderier! De hade även fina utställningar om djur och natur som vi strosade runt bland. Men jag ångrar lite att vi inte valde att se maoriföreställningen , men vi kände att vi inte riktigt hade pengar till det…
På vägen tillbaka köpte vi mumsiga mackor på SubWay!
Då vi insåg att klockan inte var fullt så mycket vi önskat, satte vi oss i ytterligare en timma på internetcafét för att uppdatera oss om vad som händer hemma i Sverige… Inte mycket som vanligt! Sen irrade vi runt lite till i regnet i vårt område och letade efter närmsta hållplatsen för flygbussen. Då vi lokaliserat den på en knepig bakgata gick vi och hämtade våra väskor som vi släpade tillbaka till hållplatsen. Väl där väntade vi och väntade… bussarna skulle gå var 15e minut, men efter att ha stått och pratat med en Obama-glad amerikan i 25 min (som definitivt inte gillade Bush, och tyckte att vår flygplatskontroll i Los Angeles var överdriven), insåg vi att bussen måste vara jättesen! Efter att ha ringt till deras huvudkontor vidade det sig att bussen var 45 min sen, så vi fick gott vänta en stund till!
I skrivande stund har vi suttit i ett flertal timmar på Aucklands flygplats och väntat och väntat… Den där väntandebiten börjar jag bli trött på nu.
Nu ska vi leta reda på vår gate, för flyget går om en timma!
-----------
Vi landade i natt vid 2 lokal tid, vilket innebär att vi har två gånger alla hjärtans (och ingen pojkvän i närheten!). Efter att ha fått ytterligare stämplar i passet vid kontrollen och väntat i två evigheter på våra väskor traskade vi ut från flygplatsen. Och där stod Rachel och väntade på oss!! Blev jätteförvånade då hon skrivit att hon skulle varit på nån lärarkonferens på Nya Zealand, så därför kunde hon inte plocka upp oss! Men där var hon, tillsammans med Tautala, en arkeologiföreläsare på universitetet och ett mindre följe på 3 gubbar/grabbar som tog hand om våra tunga väskor (20kg exakt!) och körde oss in till stan och till vårt boende på RiverSide Loge, som ligger hyfsat nära universitetet. När vi kom fram runt 4 var inte en kotte vaken (konstigt!) och ingen mötte upp oss för att släppa in oss. Då satte de igång och tutade och knackade på Radom dörrar, tills vi fick tag i vår “landlord”. Tydligen hade hon uppfattat att vi skulle komma nästa dag, så inget var förberett åt oss. Men hon visade oss i alla fall till vårt rum och ursäktade att hon inte bäddat eller satt in blommor åt oss! Jättegullig tanta!
Men vi bäddade i ordning och sa hejdå till vårt följe (kände oss som kungligheter med den servicen!) och kröp i sängs vid 5 på morgonen!
Vaknade tidigt, då livet här utanför kickar igång runt sju. Vi har nämligen inga riktiga fönster, utan det är stora insektsnät och vinklingsbara glasskivor (typ persienn) så ljud utanför hörs väldigt väl! Hemska tuppar och skrikande ungar precis nedanför vårt fönster tillät oss inte att sova mycket längre! Så vid 8 gick vi upp och bestämde oss för att hitta vatten och pengar. Då vi missade att plocka ut pengar på flygplatsen hade vi enbart de 5 tala vi fått av Marie för att vi ska ta och kontakta lite folk och hälsa från henne. Men vatten var viktigare än att hitta en bankomat så vi frågade oss runt till en liten kvartersbutik där vi köpte varsin vattenflaska för 2 tala styck (halvvitare!). Kan ju passa på att förklara att en tala är ungefär motsvarande 3 svenska kronor! Och alla lokala pojkar i bilar tutade på oss, hela tiden! Antagligen för att vi ser så exotiska ut, eller för att våra bleka ben bländade dom…
Då vi inte hade en aning om vart vi var och vart centrum låg fick vi gå tillbaka till vårt hus. När vi kom dit pratade vi en stund med vår landlord och hon erbjöd sig snällt att köra oss runt i stan för att ta ut pengar och hitta nåt i matväg att köpa.
Trafikregler verkar inte vara något som efterföljs här. Störst först och den som slänger sig först på tutan har rätt. Folk står på flaken och säkerhetsbälten verkar vara en fin dekoration i bilen… Och rödljus är mer som en rekommendation till att stanna!
Men hon tog oss i alla fall till en ATM-maskin där vi plockade ut pengar och sen visade hon oss runt i stan. Vet inte om det var som jag hade förväntat mig… Allt ser lite slum-aktigt ut och arkitekturen är en kvarleva från artonhundra-nånting. Men det är en ganska skön känsla över staden och tittar man bort från skräp och hundkadaver (finns massvis med gathundar här!) verkar det vara en lite mysig stad!
Vi fick tag på lite mat i alla fall. Köpte ett par liter vatten och ris och sen åkte vi vidare mot den lokala dygnetrunt-öppna fruktmarknaden, där vi köpte bananer och gröna apelsiner! Och varsin kall färsk kokosnöt som vi drack ur med sugrör! Så gott! De kokosnötterna vi har i Sverige kanske kan duga som fågelmatare, för det här var smarrigt! Fräsch söt smak! Och det var gott att dricka nåt kallt i värmen!
Då vi kom hem packade vi ur våra väskor helt och fick ett kylskåp på rummet, för tydligen är de 22 andra studenterna i huset lite kleptomaner, så hon tyckte att vi skulle få ha en egen kyl! Annars delar vi på gemensamma utrymmen, toalett och dusch… Och på vår våning är det jag och Sirie och ett gäng grabbar från Tonga (?)!
Men man smälter i värmen! Superfuktigt och tryckande värme! Och i skrivande stund hör vi lite åska… Det gäller att dricka ordentligt! Dock har vi inte ätit ordentligt idag, just för att det är alldeles för varmt för oss blekfisar till skandinaver… 2 bananer, en apelsin och god kokosnötssaft! Men ska slänga i mig nån banan till ikväll, så ska vi äta ordentligt på stan imorgon, om vi hittar något som är öppet. Samoa är ett väldigt troende land, så imorgon är det kyrkan som gäller! Men enligt tips från Marie så finns det ett ställe som heter Netties som tydligen ska ha öppet, med smarrig lunch!
Men som tur var så kunde vi ha kvar våra väskor på hostelet tills vi skulle åka mot flyget!
Efter att ha checkat ut gick vi och åt frukost på ett fik och knappade på lite datorer på ett internetcafé gick vi vidare mot museet! På vägen dit mötte vi en svensk familj som vi hälsade glatt på och då vi skulle lämna våra väskor i garderoben hälsade en av tjejerna där på oss, på svenska! Mycket svenskar blir det!!
Museet var jättefint, men mycket maorisk kultur! Mycket fina träsniderier! De hade även fina utställningar om djur och natur som vi strosade runt bland. Men jag ångrar lite att vi inte valde att se maoriföreställningen , men vi kände att vi inte riktigt hade pengar till det…
På vägen tillbaka köpte vi mumsiga mackor på SubWay!
Då vi insåg att klockan inte var fullt så mycket vi önskat, satte vi oss i ytterligare en timma på internetcafét för att uppdatera oss om vad som händer hemma i Sverige… Inte mycket som vanligt! Sen irrade vi runt lite till i regnet i vårt område och letade efter närmsta hållplatsen för flygbussen. Då vi lokaliserat den på en knepig bakgata gick vi och hämtade våra väskor som vi släpade tillbaka till hållplatsen. Väl där väntade vi och väntade… bussarna skulle gå var 15e minut, men efter att ha stått och pratat med en Obama-glad amerikan i 25 min (som definitivt inte gillade Bush, och tyckte att vår flygplatskontroll i Los Angeles var överdriven), insåg vi att bussen måste vara jättesen! Efter att ha ringt till deras huvudkontor vidade det sig att bussen var 45 min sen, så vi fick gott vänta en stund till!
I skrivande stund har vi suttit i ett flertal timmar på Aucklands flygplats och väntat och väntat… Den där väntandebiten börjar jag bli trött på nu.
Nu ska vi leta reda på vår gate, för flyget går om en timma!
-----------
Vi landade i natt vid 2 lokal tid, vilket innebär att vi har två gånger alla hjärtans (och ingen pojkvän i närheten!). Efter att ha fått ytterligare stämplar i passet vid kontrollen och väntat i två evigheter på våra väskor traskade vi ut från flygplatsen. Och där stod Rachel och väntade på oss!! Blev jätteförvånade då hon skrivit att hon skulle varit på nån lärarkonferens på Nya Zealand, så därför kunde hon inte plocka upp oss! Men där var hon, tillsammans med Tautala, en arkeologiföreläsare på universitetet och ett mindre följe på 3 gubbar/grabbar som tog hand om våra tunga väskor (20kg exakt!) och körde oss in till stan och till vårt boende på RiverSide Loge, som ligger hyfsat nära universitetet. När vi kom fram runt 4 var inte en kotte vaken (konstigt!) och ingen mötte upp oss för att släppa in oss. Då satte de igång och tutade och knackade på Radom dörrar, tills vi fick tag i vår “landlord”. Tydligen hade hon uppfattat att vi skulle komma nästa dag, så inget var förberett åt oss. Men hon visade oss i alla fall till vårt rum och ursäktade att hon inte bäddat eller satt in blommor åt oss! Jättegullig tanta!
Men vi bäddade i ordning och sa hejdå till vårt följe (kände oss som kungligheter med den servicen!) och kröp i sängs vid 5 på morgonen!
Vaknade tidigt, då livet här utanför kickar igång runt sju. Vi har nämligen inga riktiga fönster, utan det är stora insektsnät och vinklingsbara glasskivor (typ persienn) så ljud utanför hörs väldigt väl! Hemska tuppar och skrikande ungar precis nedanför vårt fönster tillät oss inte att sova mycket längre! Så vid 8 gick vi upp och bestämde oss för att hitta vatten och pengar. Då vi missade att plocka ut pengar på flygplatsen hade vi enbart de 5 tala vi fått av Marie för att vi ska ta och kontakta lite folk och hälsa från henne. Men vatten var viktigare än att hitta en bankomat så vi frågade oss runt till en liten kvartersbutik där vi köpte varsin vattenflaska för 2 tala styck (halvvitare!). Kan ju passa på att förklara att en tala är ungefär motsvarande 3 svenska kronor! Och alla lokala pojkar i bilar tutade på oss, hela tiden! Antagligen för att vi ser så exotiska ut, eller för att våra bleka ben bländade dom…
Då vi inte hade en aning om vart vi var och vart centrum låg fick vi gå tillbaka till vårt hus. När vi kom dit pratade vi en stund med vår landlord och hon erbjöd sig snällt att köra oss runt i stan för att ta ut pengar och hitta nåt i matväg att köpa.
Trafikregler verkar inte vara något som efterföljs här. Störst först och den som slänger sig först på tutan har rätt. Folk står på flaken och säkerhetsbälten verkar vara en fin dekoration i bilen… Och rödljus är mer som en rekommendation till att stanna!
Men hon tog oss i alla fall till en ATM-maskin där vi plockade ut pengar och sen visade hon oss runt i stan. Vet inte om det var som jag hade förväntat mig… Allt ser lite slum-aktigt ut och arkitekturen är en kvarleva från artonhundra-nånting. Men det är en ganska skön känsla över staden och tittar man bort från skräp och hundkadaver (finns massvis med gathundar här!) verkar det vara en lite mysig stad!
Vi fick tag på lite mat i alla fall. Köpte ett par liter vatten och ris och sen åkte vi vidare mot den lokala dygnetrunt-öppna fruktmarknaden, där vi köpte bananer och gröna apelsiner! Och varsin kall färsk kokosnöt som vi drack ur med sugrör! Så gott! De kokosnötterna vi har i Sverige kanske kan duga som fågelmatare, för det här var smarrigt! Fräsch söt smak! Och det var gott att dricka nåt kallt i värmen!
Då vi kom hem packade vi ur våra väskor helt och fick ett kylskåp på rummet, för tydligen är de 22 andra studenterna i huset lite kleptomaner, så hon tyckte att vi skulle få ha en egen kyl! Annars delar vi på gemensamma utrymmen, toalett och dusch… Och på vår våning är det jag och Sirie och ett gäng grabbar från Tonga (?)!
Men man smälter i värmen! Superfuktigt och tryckande värme! Och i skrivande stund hör vi lite åska… Det gäller att dricka ordentligt! Dock har vi inte ätit ordentligt idag, just för att det är alldeles för varmt för oss blekfisar till skandinaver… 2 bananer, en apelsin och god kokosnötssaft! Men ska slänga i mig nån banan till ikväll, så ska vi äta ordentligt på stan imorgon, om vi hittar något som är öppet. Samoa är ett väldigt troende land, så imorgon är det kyrkan som gäller! Men enligt tips från Marie så finns det ett ställe som heter Netties som tydligen ska ha öppet, med smarrig lunch!
13 feb - Bilder
Hela ganget vid en mysig trappa!
Remi bygger koja for solcremen... kreativt!
Tva blekfisar pa picknick med jordgubbar och fransman!
Riktigt acklig toalett! Buhuuaaa!
Fin utsikt over Auckland!13 feb - Fredag den 13!
Idag hade vi planerat att gå på Aucklands museum, men spenderade förmiddagen med lite shopping och kaffe! Dock hade vi bestämt med Remi att vi skulle mötas utanför museet vid 1, så vi fick snällt traska dit! Där fick vi även träffa en annan tjej han träffat via ett forum på nätet (nån fransyska med nåt namn). Tillsammans spenderade vi dagen med att gå och gå och gå lite till!
Vi gick runt i en stadsdel med mycket fina hus och fin utsikt! För en gångs skull hittade vi en affär med frukt och grönt (ont om sånt annars, konstigt nog) så vi köpte jordgubbar, banander, aprikoser och riktig KIWI! Dock var det den gula sorten… Sen hade vi en picknick i en mysig park i området. Sen gick vi massvis till och såg mycket fint!
Vi var även nere i hamnen och åt prisvinnande glaass (mycket gott!) och tittade folk en stund.
Efter att ha gått vad som kändes som 100 mil gick vi hem till vårt Hostel efter att ha bestämt att vi skulle träffas upp senare på kvällen.
Men så blev det inte. Både jag och Sirie däckade på våra sängar och sov mycket gott till 1 på natten… lite sent för att gå ner och möta upp fransmän kanske…
Vi gick runt i en stadsdel med mycket fina hus och fin utsikt! För en gångs skull hittade vi en affär med frukt och grönt (ont om sånt annars, konstigt nog) så vi köpte jordgubbar, banander, aprikoser och riktig KIWI! Dock var det den gula sorten… Sen hade vi en picknick i en mysig park i området. Sen gick vi massvis till och såg mycket fint!
Vi var även nere i hamnen och åt prisvinnande glaass (mycket gott!) och tittade folk en stund.
Efter att ha gått vad som kändes som 100 mil gick vi hem till vårt Hostel efter att ha bestämt att vi skulle träffas upp senare på kvällen.
Men så blev det inte. Både jag och Sirie däckade på våra sängar och sov mycket gott till 1 på natten… lite sent för att gå ner och möta upp fransmän kanske…
12 feb - Auckland Zoo och en fransman!
Vaknade runt 7 och bestämde oss för att vi skulle åka till Auckland Zoo! Tog en lokalbuss dit (turistbussar är svindyra!!) och trots en sur busschaufför bar resan av mot alla djuren! I bussen hittade vi en fransman som även han skulle till zoot, så vi tog sällskap med honom.
Väl där insåg vi att inte alla går efter ett jet-lag-schema så vi fick snällt sitta utanför och vänta i en halvtimma, i sällskap av en aggressiv förrymd tupp som hela tiden försökte jaga iväg oss! Men portarna till parken öppnade och vi skyndade in undan tuppens attacker. Väl inne förstod vi att själva zoot inte öppnade förrän om ytterligare en timma så vii tog en kaffe på ett café som öppnat. Det verkar inte som om man kan beställa en vanlig kaffe med mjölk i de här delarna av vår värld, så en cappucino fick det bli!
Tillsist öppnade zoot och det första vi gjorde var att ta oss till den lilla byggnad som Kiwisarna bodde i! För visst måste man se en Kiwi när man är på Nya Zealand! Och vi hade turen att faktiskt se en! Det är ovanligt då de är nattaktiva och väldigt skygga! Ute i naturen är det ännu svårare att se en!
Utöver den söta Kiwin så såg vi mängder med spännande djur! På ett ställe var emus och wallabies bara ett lågt staketfrån oss så man kom väldigt nära djuren!
Vi hälsade på apor, såg en flodhästrygg och tittade på sjölejon genom ett fönster under vattnet! Vi såg elefanter som tvättades i något som liknade en biltvätt och blyga giraffer som inte vågade smaka på sellerin som bjöds! Och massa massa mer!
Efter zoot gick vi och åt på en restaurang i närheten - Valentines! Jättebra mat till bra pris! En buffé med allt du kan önska inklusive efterrätter! Mycket fisk och glass blev det!
Då vi var mätta och glada bestämde vi oss för att traska vidare till en strand som enligt vår kassa turistiga karta låg i närheten. Då vi inte riktigt hittade bad vi en gubbe som satt utanför en restaurang om vägbeskrivning och det slutade med att han traskade med oss i 20 minuter och visade oss till vägen som ledde ner mot stranden. Supertrevlig lokalbefolkning! På vägen stötte vi på två killar i badkläder så vi slog följe med dom. Knepigare killar får man leta efter… De slogs och slog bakåtvolter om vartannat och var allmänt skumma! Men tillslut hamnade vi i alla fall på en halvdan strand (troligtvis enbart känd av lokalt folk) och travade ner mot vattnet…. Lågvatten innebär långt till dopp-djup! Och vattnet var jättegrumligt och mycket sten och lerig botten! Inte den bästa första upplevelsen av stilla havets annars så kända fina vatten…
Efter badet tog vi oss till stan och bestämde med Remi att vi skulle mötas upp senare på kvällen för att ta en drink och äta lite, så efter ett par timmar med dusch och vila bar det av ut igen. Nu i regn. Men vi hittade en trevlig bar där vi satte oss. Förvånad över hur billigt det är med alkohol här nere. Rindipriser på allt (lite mer än hälften av “normalpris” i Sverige). Och därefter hittade vi ett ställe att äta på!
Vid tiotiden var alla tre så trötta att vi tog oss hemåt igen för välbehövlig sömn!
Väl där insåg vi att inte alla går efter ett jet-lag-schema så vi fick snällt sitta utanför och vänta i en halvtimma, i sällskap av en aggressiv förrymd tupp som hela tiden försökte jaga iväg oss! Men portarna till parken öppnade och vi skyndade in undan tuppens attacker. Väl inne förstod vi att själva zoot inte öppnade förrän om ytterligare en timma så vii tog en kaffe på ett café som öppnat. Det verkar inte som om man kan beställa en vanlig kaffe med mjölk i de här delarna av vår värld, så en cappucino fick det bli!
Tillsist öppnade zoot och det första vi gjorde var att ta oss till den lilla byggnad som Kiwisarna bodde i! För visst måste man se en Kiwi när man är på Nya Zealand! Och vi hade turen att faktiskt se en! Det är ovanligt då de är nattaktiva och väldigt skygga! Ute i naturen är det ännu svårare att se en!
Utöver den söta Kiwin så såg vi mängder med spännande djur! På ett ställe var emus och wallabies bara ett lågt staketfrån oss så man kom väldigt nära djuren!
Vi hälsade på apor, såg en flodhästrygg och tittade på sjölejon genom ett fönster under vattnet! Vi såg elefanter som tvättades i något som liknade en biltvätt och blyga giraffer som inte vågade smaka på sellerin som bjöds! Och massa massa mer!
Efter zoot gick vi och åt på en restaurang i närheten - Valentines! Jättebra mat till bra pris! En buffé med allt du kan önska inklusive efterrätter! Mycket fisk och glass blev det!
Då vi var mätta och glada bestämde vi oss för att traska vidare till en strand som enligt vår kassa turistiga karta låg i närheten. Då vi inte riktigt hittade bad vi en gubbe som satt utanför en restaurang om vägbeskrivning och det slutade med att han traskade med oss i 20 minuter och visade oss till vägen som ledde ner mot stranden. Supertrevlig lokalbefolkning! På vägen stötte vi på två killar i badkläder så vi slog följe med dom. Knepigare killar får man leta efter… De slogs och slog bakåtvolter om vartannat och var allmänt skumma! Men tillslut hamnade vi i alla fall på en halvdan strand (troligtvis enbart känd av lokalt folk) och travade ner mot vattnet…. Lågvatten innebär långt till dopp-djup! Och vattnet var jättegrumligt och mycket sten och lerig botten! Inte den bästa första upplevelsen av stilla havets annars så kända fina vatten…
Efter badet tog vi oss till stan och bestämde med Remi att vi skulle mötas upp senare på kvällen för att ta en drink och äta lite, så efter ett par timmar med dusch och vila bar det av ut igen. Nu i regn. Men vi hittade en trevlig bar där vi satte oss. Förvånad över hur billigt det är med alkohol här nere. Rindipriser på allt (lite mer än hälften av “normalpris” i Sverige). Och därefter hittade vi ett ställe att äta på!
Vid tiotiden var alla tre så trötta att vi tog oss hemåt igen för välbehövlig sömn!
11 feb - Bilder
Lite bilder tillhorande forsta tiden...
Visum och biljett for USA-vistelse pa mindre an 3 timmar... Fanigt! 
Ackliga kryp som lat forfarligt!
Sirie myser pa stranden!
Visum och biljett for USA-vistelse pa mindre an 3 timmar... Fanigt!Sirie i vart hostelrum utan fonster! :)
Ackliga kryp som lat forfarligt!Sirie myser pa stranden!
11 feb - Sverige till Auckland
Söndagen den 8e februari lämnade jag och Sirie vår kära ö med färjan mot Stockholm. Kvällen innan hade vi lite avskedsfest som avslutades nere på Rindi (studentpuben) och när vi skulle gå blev det lite snyftkalas. Det var nog inte förrän då jag började fatta att vi skulle åka och vara borta från allt och alla vi känner till, för att åka till en “Söderhavs-ö” i tre månader! På söndagen blev det inte bättre då man skulle säga hejdå till Magnus och Wilja, samt min gotländske “bror” Jonas.
Vi sov en natt utanför Stockholm hos Siries farföräldrar, som vid halv 5 på morgonen var så snälla så de körde oss till centralen där vi hoppade på flygbussen (efter att vi sovit i 5-6 timmar!).
Flyget lyfte vid 8 och det var då det verkligen slog mig att vi verkligen skulle iväg så länge!
Vi mellanlandade i London på Heathrow där vi fick vänta i en halv evighet på att få checka in och få veta vilken gate vi skulle till… Men vi slog ihjäl tid med att äta, strosa i dyra tax-free butiker och vila lite på bänkarna.
Från London åkte vi med Air New Zealand till Los Angeles där vi fick mellanlanda efter ca 10 timmar på flyget. Där fick vi känna på USA’s storebrorsfasoner, då vi var tvungna att på planet fylla i en visumansökan (!) för att sedan genomgå en kontroll på flygplatsen. Visum för mellanlandning! Vi var inte ens i USA 3 timmar! Officiellt var vi ju inte ens inne i landet! Men det värsta var att för att ens få åka vidare var vi tvungna att visa pass (första stämpeln!) för en sur vakt som sedan tog fingeravtryck (båda händerna!) och foton av våra ögon! Allt detta för att de ska kunna registrera hela jordens resande befolkning?! Vilka fasoner! Men detta kompenserade Air New Zealand med att vi fick vänta i en stor hall med fri tillgång till chips och läsk (typiskt USA?). Till och med under den lilla stund vi var där fick vi uppleva lite av kulturen. Chips och läsk, samt extra breda säten att sitta i på flygplatsen och vi såg en standard flygplatsrullstol som var dubbelt så bred som svenska rullstolar!
Nu sitter vi i värmen i Auckland, Nya Zealand, där vi ska stanna i 3 nätter för att sedan fortsätta mot slutdestinationen Samoa!
Vi kom imorse vid sju lokal tid med planet från Los Angeles, efter 14 timmars flygresa! Men ändå känner vi inte av jetlagen så mycket som jag hade trott! Väldigt skönt!
Efter att ha lämnat väskorna på vårt Hostel (BK Hostel) runt halv 9 (vi fick inte checka in innan 1) strosade vi runt i området och tittade lite i affärerna. Vi hittade en jättefin gammal kyrkogård med uråldriga gravar som höll på att förfalla. Jättevackert! Men hela tiden kom det ett öronbedövande ljud från varenda träd, och senare insåg vi att det är någon sorts syrsa som låter så hemskt, då vi hittade ett gäng på en av gravstenarna! Jätteäckliga!
Sen gick vi till en stor park mitt i Auckland och satt där i solen och tittade på ankor!
Vid ett gick vi tillbaka mot vårt Hostel och åt sushi till lunch på vägen. Mycket smarrigt med kall mat i värmen! Vi checkade in och det första vi gjorde var att ta varsin välbehövd dusch! Sen gick vi ut på stan igen, längs med huvudgatan (Queen st) och ner mot hamnen, och sen tillbaka för att sova! Somnade runt 8.…!
Vi sov en natt utanför Stockholm hos Siries farföräldrar, som vid halv 5 på morgonen var så snälla så de körde oss till centralen där vi hoppade på flygbussen (efter att vi sovit i 5-6 timmar!).
Flyget lyfte vid 8 och det var då det verkligen slog mig att vi verkligen skulle iväg så länge!
Vi mellanlandade i London på Heathrow där vi fick vänta i en halv evighet på att få checka in och få veta vilken gate vi skulle till… Men vi slog ihjäl tid med att äta, strosa i dyra tax-free butiker och vila lite på bänkarna.
Från London åkte vi med Air New Zealand till Los Angeles där vi fick mellanlanda efter ca 10 timmar på flyget. Där fick vi känna på USA’s storebrorsfasoner, då vi var tvungna att på planet fylla i en visumansökan (!) för att sedan genomgå en kontroll på flygplatsen. Visum för mellanlandning! Vi var inte ens i USA 3 timmar! Officiellt var vi ju inte ens inne i landet! Men det värsta var att för att ens få åka vidare var vi tvungna att visa pass (första stämpeln!) för en sur vakt som sedan tog fingeravtryck (båda händerna!) och foton av våra ögon! Allt detta för att de ska kunna registrera hela jordens resande befolkning?! Vilka fasoner! Men detta kompenserade Air New Zealand med att vi fick vänta i en stor hall med fri tillgång till chips och läsk (typiskt USA?). Till och med under den lilla stund vi var där fick vi uppleva lite av kulturen. Chips och läsk, samt extra breda säten att sitta i på flygplatsen och vi såg en standard flygplatsrullstol som var dubbelt så bred som svenska rullstolar!
Nu sitter vi i värmen i Auckland, Nya Zealand, där vi ska stanna i 3 nätter för att sedan fortsätta mot slutdestinationen Samoa!
Vi kom imorse vid sju lokal tid med planet från Los Angeles, efter 14 timmars flygresa! Men ändå känner vi inte av jetlagen så mycket som jag hade trott! Väldigt skönt!
Efter att ha lämnat väskorna på vårt Hostel (BK Hostel) runt halv 9 (vi fick inte checka in innan 1) strosade vi runt i området och tittade lite i affärerna. Vi hittade en jättefin gammal kyrkogård med uråldriga gravar som höll på att förfalla. Jättevackert! Men hela tiden kom det ett öronbedövande ljud från varenda träd, och senare insåg vi att det är någon sorts syrsa som låter så hemskt, då vi hittade ett gäng på en av gravstenarna! Jätteäckliga!
Sen gick vi till en stor park mitt i Auckland och satt där i solen och tittade på ankor!
Vid ett gick vi tillbaka mot vårt Hostel och åt sushi till lunch på vägen. Mycket smarrigt med kall mat i värmen! Vi checkade in och det första vi gjorde var att ta varsin välbehövd dusch! Sen gick vi ut på stan igen, längs med huvudgatan (Queen st) och ner mot hamnen, och sen tillbaka för att sova! Somnade runt 8.…!
torsdag 19 februari 2009
Fattig papalagi
Nu har vi borjat komma in i livet har nere... Pa bade gott och ont.
Borjat skolan ordentligt nu, och var larare ar trevlig men jattesvar att hanga med. Sa far vi kanna pa en hel del av rasism/fordommar mot europeer! Vi ar tydligen extra hariga for att det ar kallt, skriver bara det i vara bocker som vi vill tro, massakerar folk utan anledning och ar allmant otrelvliga... Inte undra pa att vi inte blir sa valbemotta av ungdomarna har om det ar sant de lar ut i skolan.
Och alla vara forelasningar ar pa samoanska blandat med engelska, och det marks tydligt att han inte oversatter allt sa vi ska forsta. Ordet Papalagi (uttalas paapalangi) betyder vit manniska och vi hor honom namna det flera ganger och alla skrattar. Och vi sitter som bleka fantrattar... Inte fullt sa kul!
Och vi ar mycket fattigare an samoanerna i allmanhet just nu. Det har gatt at mycket mer pengar an vi raknat med till allt mojligt. Inga onodigheter dock. Sa ska ta ut mina sista 300 nu och suga pa dom tills nasta vecka da vi far pengar. Men da ska vi betala mycket!
Jag har hyran i Sverige (ca 2000), hyran har nere (2000+) utover det ska vi betala en manadshyra i deposition (2000+) sa det blir inte manga kronor/tala over! Sa vi far verkligen uppleva en helt annan kultur pa valdigt nara hall!
Internet har nere ar fortfarande skraaaap! Och ingenstans an har jag hittat ett bra stalle dar jag kan ladda upp mina blogginlagg och bilder for er att se. Eller dar msn funkar, eller dar det finns headset! MARIE HJALP!
Och vi fick hora att sms till och fran Samoa/Sverige kostar runt 1,5kronor! Lycka tankte vi, men det sket sig snabbt! Vara telefoner vill inte vara med pa noterna, eller sa at det simkortet/centralen som strular... Vi var inne pa hos var operator igar men vi har inte hort nagot mer fran dom.
Ursakta for ett deppigt inlagg men kande att jag ville skriva av mig lite.... Hoppas att alla har det bra i Sverige och jag forsoker vifta hem lite varme till er i kylan!
Om smsfunktionen nu skulle funka sa far ni garna prova att skicka en halsning! Mitt nummer har nere ar +6857244496!
Borjat skolan ordentligt nu, och var larare ar trevlig men jattesvar att hanga med. Sa far vi kanna pa en hel del av rasism/fordommar mot europeer! Vi ar tydligen extra hariga for att det ar kallt, skriver bara det i vara bocker som vi vill tro, massakerar folk utan anledning och ar allmant otrelvliga... Inte undra pa att vi inte blir sa valbemotta av ungdomarna har om det ar sant de lar ut i skolan.
Och alla vara forelasningar ar pa samoanska blandat med engelska, och det marks tydligt att han inte oversatter allt sa vi ska forsta. Ordet Papalagi (uttalas paapalangi) betyder vit manniska och vi hor honom namna det flera ganger och alla skrattar. Och vi sitter som bleka fantrattar... Inte fullt sa kul!
Och vi ar mycket fattigare an samoanerna i allmanhet just nu. Det har gatt at mycket mer pengar an vi raknat med till allt mojligt. Inga onodigheter dock. Sa ska ta ut mina sista 300 nu och suga pa dom tills nasta vecka da vi far pengar. Men da ska vi betala mycket!
Jag har hyran i Sverige (ca 2000), hyran har nere (2000+) utover det ska vi betala en manadshyra i deposition (2000+) sa det blir inte manga kronor/tala over! Sa vi far verkligen uppleva en helt annan kultur pa valdigt nara hall!
Internet har nere ar fortfarande skraaaap! Och ingenstans an har jag hittat ett bra stalle dar jag kan ladda upp mina blogginlagg och bilder for er att se. Eller dar msn funkar, eller dar det finns headset! MARIE HJALP!
Och vi fick hora att sms till och fran Samoa/Sverige kostar runt 1,5kronor! Lycka tankte vi, men det sket sig snabbt! Vara telefoner vill inte vara med pa noterna, eller sa at det simkortet/centralen som strular... Vi var inne pa hos var operator igar men vi har inte hort nagot mer fran dom.
Ursakta for ett deppigt inlagg men kande att jag ville skriva av mig lite.... Hoppas att alla har det bra i Sverige och jag forsoker vifta hem lite varme till er i kylan!
Om smsfunktionen nu skulle funka sa far ni garna prova att skicka en halsning! Mitt nummer har nere ar +6857244496!
måndag 16 februari 2009
Samoa, samoa!
Jojomensan! Nu ar vi pa Samoa! Tankte ladda upp mina dagboksanteckningar jag skrivit pa min lilla dator men antagligen har jag sparat dom i ett format denna datorn inte kan lasa... Far gora ett forsok senare!
Vi bor i pa ett sa kallat Lodge hyfsat nara skolan, dock inte sa nara som vi forst forstatt. Men det tar 25 minuter att ga kanske... Och det tar lika lang tid att ga till stan ocksa!
Vi har hunnit med en hel del... Hon som ar var landlord korde oss runt pa stan i lordags sa vi kunde kopa mat och vatten. Vi var pa en jattetuff marknad som ar oppet dygnet runt dar vi kopte mumsiga sma bananer, apelsiner och varsin kall kokosnot som vi drack med sugror! Mumma i varmen!
Igar var vi och at pa ett stalle som heter Netties som Marie hade rekommenderat, och sen strosade vi vidare mot Paololo deep, som ar ett reservat dar det ar finfin snorkling! Da vi inte hade planerat att ta oss dit hade vi inte med var egen utrusning utan jag hyrde nat skrap dar... Inte att rekommendera! Men under ytan var det sa vackert att man snabbt glomde bort att snorkeln lackte lite och att fenorna trillade av hela tiden! Men sag mycket fina fiskar och koraller! Lyckades branna mig lite till i solen, men ingen storre fara!
Idag var vi i skolan pa formiddagen och forsokte skriva in oss, men blev runtskickade till olika personer och fick vanta i timmar, sa runt ett da vi var sa hungriga sa vi nastan svimmade sa gav vi upp och gick hemat. Ska fixa resten imorgon. Vi fick dock reda pa vilka kurser vi ska lasa och schemat, sa vi har forsta forelasningen imorgon.
Ska se om jag lyckas losa det med mina anteckningar pa datorn, men laddar upp lite bilder pa facebook och bilddagboken i alla fall!
Vi bor i pa ett sa kallat Lodge hyfsat nara skolan, dock inte sa nara som vi forst forstatt. Men det tar 25 minuter att ga kanske... Och det tar lika lang tid att ga till stan ocksa!
Vi har hunnit med en hel del... Hon som ar var landlord korde oss runt pa stan i lordags sa vi kunde kopa mat och vatten. Vi var pa en jattetuff marknad som ar oppet dygnet runt dar vi kopte mumsiga sma bananer, apelsiner och varsin kall kokosnot som vi drack med sugror! Mumma i varmen!
Igar var vi och at pa ett stalle som heter Netties som Marie hade rekommenderat, och sen strosade vi vidare mot Paololo deep, som ar ett reservat dar det ar finfin snorkling! Da vi inte hade planerat att ta oss dit hade vi inte med var egen utrusning utan jag hyrde nat skrap dar... Inte att rekommendera! Men under ytan var det sa vackert att man snabbt glomde bort att snorkeln lackte lite och att fenorna trillade av hela tiden! Men sag mycket fina fiskar och koraller! Lyckades branna mig lite till i solen, men ingen storre fara!
Idag var vi i skolan pa formiddagen och forsokte skriva in oss, men blev runtskickade till olika personer och fick vanta i timmar, sa runt ett da vi var sa hungriga sa vi nastan svimmade sa gav vi upp och gick hemat. Ska fixa resten imorgon. Vi fick dock reda pa vilka kurser vi ska lasa och schemat, sa vi har forsta forelasningen imorgon.
Ska se om jag lyckas losa det med mina anteckningar pa datorn, men laddar upp lite bilder pa facebook och bilddagboken i alla fall!
fredag 13 februari 2009
Nya Zealand!
Hej hopp! Tankte bara meddela att jag och Sirie lever och ar valbehallna pa Nya Zealand for tillfallet!
Som ni kanske ser sa saknas de typiskt svenska bokstaverna, men hoppas att ni kan lasa anda!
Varit har i 3 natter nu och ikvall flyger vi till Samoa!
Nya Zealand har varit jattebra, och vill verkligen komma hit igen nagon gang for att uppleva landet utanfor Auckland! Men vi har hunnit med en hel del sa som zoot, badat och gatt pa stan! Traffat en fransman som backpackade sjalv pa bussen till zoot, sa i har umgatts i tva dagar med honom! Jattetrevligt!
Lyckats branna mig lite, da det tydligen ar ett ozonhal rakt over oss just nu... Men kopt solskyddskram med spf 50 nu, sa det ska nog ga bra! Har aven lyckats fa en skitsnygg banna efter mina kardborresandaler och min ryggsack! Snyggt!
Har skrivit fler blogginlagg, fast har inte haft mojlighet att lagga upp dom an, men fixar det pa Samoa sen, sa ni kan fa en ordentlig rapport over vad vi haft for oss!
Manga kramar till er alla fran andra sidan jorden!
Som ni kanske ser sa saknas de typiskt svenska bokstaverna, men hoppas att ni kan lasa anda!
Varit har i 3 natter nu och ikvall flyger vi till Samoa!
Nya Zealand har varit jattebra, och vill verkligen komma hit igen nagon gang for att uppleva landet utanfor Auckland! Men vi har hunnit med en hel del sa som zoot, badat och gatt pa stan! Traffat en fransman som backpackade sjalv pa bussen till zoot, sa i har umgatts i tva dagar med honom! Jattetrevligt!
Lyckats branna mig lite, da det tydligen ar ett ozonhal rakt over oss just nu... Men kopt solskyddskram med spf 50 nu, sa det ska nog ga bra! Har aven lyckats fa en skitsnygg banna efter mina kardborresandaler och min ryggsack! Snyggt!
Har skrivit fler blogginlagg, fast har inte haft mojlighet att lagga upp dom an, men fixar det pa Samoa sen, sa ni kan fa en ordentlig rapport over vad vi haft for oss!
Manga kramar till er alla fran andra sidan jorden!
söndag 8 februari 2009
Nervös!
Idag åker vi från Gotland... vid 4 går båten så två timmar kvar.
Nervös som sjutton nu! Men har nyss checkat in via internet till vårt flyg imorgon från Arlanda, och valt platser åt oss! Ska sova inatt hos Siries snälla farföräldrar som även hämtar oss från båten!
Fick ett mail från Rachel, och hon kan tyvärr inte hämta oss på flygplatsen i Samoa! Så nu har vi varken skjuts eller boende klart! Shit! Men det löser sig alltid... hoppas jag!
Var en runda på Rindi igår och det blev ett riktigt snyftkalas då vi skulle gå därifrån då man skulle säga hejdå till alla. Vill inte veta hur det blir då jag ska säga hejdå till Magnus och Wilja om någon timma. :(
Ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan nu när jag åker. Vi har fått tips om internetcaféer så det ska nog lösa sig! Men ni som läser får gärna skriva kommentarer och små hälsningar på mina inlägg! Kul att höra av er också!
Nervös som sjutton nu! Men har nyss checkat in via internet till vårt flyg imorgon från Arlanda, och valt platser åt oss! Ska sova inatt hos Siries snälla farföräldrar som även hämtar oss från båten!
Fick ett mail från Rachel, och hon kan tyvärr inte hämta oss på flygplatsen i Samoa! Så nu har vi varken skjuts eller boende klart! Shit! Men det löser sig alltid... hoppas jag!
Var en runda på Rindi igår och det blev ett riktigt snyftkalas då vi skulle gå därifrån då man skulle säga hejdå till alla. Vill inte veta hur det blir då jag ska säga hejdå till Magnus och Wilja om någon timma. :(
Ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan nu när jag åker. Vi har fått tips om internetcaféer så det ska nog lösa sig! Men ni som läser får gärna skriva kommentarer och små hälsningar på mina inlägg! Kul att höra av er också!
måndag 2 februari 2009
En vecka...
Jo, nu är det bara en vecka kvar tills vi åker och det börjar kännas ordentligt i magen nu.
Varit i Stockholm på praktik nu i 3 veckor och igår kom jag hem till Gotland igen! Skönt! Nu kan jag packa om väskan 7 gånger per dag och fixa med det sista innan resan.
Men nu känns det som att allt kommer att ordna sig. Vi har haft problem med att få våra visum och med CSN... Men nu är allt det löst! Att boka resan är det enda som gått smidigt tack vare Johanna på Kilroy! Underbar service och jättesmidigt!
Visumen fick vi reda på sen att vi inte hade behövt strula med redan, utan vi skulle ha kunnat fixa det på Samoa och att det troligtvis blivit billigare. Men det känns ändå bra att ha dom så vi vet att vi kommer in i landet...
Mailat lite med Rachel som var här i somras, och hon har lovat att hämta oss mitt i natten då vi kommer fram! Dock vet vi fortfarande inte riktigt vart vi ska bo, men det löser sig alltid...
Varit i Stockholm på praktik nu i 3 veckor och igår kom jag hem till Gotland igen! Skönt! Nu kan jag packa om väskan 7 gånger per dag och fixa med det sista innan resan.
Men nu känns det som att allt kommer att ordna sig. Vi har haft problem med att få våra visum och med CSN... Men nu är allt det löst! Att boka resan är det enda som gått smidigt tack vare Johanna på Kilroy! Underbar service och jättesmidigt!
Visumen fick vi reda på sen att vi inte hade behövt strula med redan, utan vi skulle ha kunnat fixa det på Samoa och att det troligtvis blivit billigare. Men det känns ändå bra att ha dom så vi vet att vi kommer in i landet...
Mailat lite med Rachel som var här i somras, och hon har lovat att hämta oss mitt i natten då vi kommer fram! Dock vet vi fortfarande inte riktigt vart vi ska bo, men det löser sig alltid...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
