Söndagen den 8e februari lämnade jag och Sirie vår kära ö med färjan mot Stockholm. Kvällen innan hade vi lite avskedsfest som avslutades nere på Rindi (studentpuben) och när vi skulle gå blev det lite snyftkalas. Det var nog inte förrän då jag började fatta att vi skulle åka och vara borta från allt och alla vi känner till, för att åka till en “Söderhavs-ö” i tre månader! På söndagen blev det inte bättre då man skulle säga hejdå till Magnus och Wilja, samt min gotländske “bror” Jonas.
Vi sov en natt utanför Stockholm hos Siries farföräldrar, som vid halv 5 på morgonen var så snälla så de körde oss till centralen där vi hoppade på flygbussen (efter att vi sovit i 5-6 timmar!).
Flyget lyfte vid 8 och det var då det verkligen slog mig att vi verkligen skulle iväg så länge!
Vi mellanlandade i London på Heathrow där vi fick vänta i en halv evighet på att få checka in och få veta vilken gate vi skulle till… Men vi slog ihjäl tid med att äta, strosa i dyra tax-free butiker och vila lite på bänkarna.
Från London åkte vi med Air New Zealand till Los Angeles där vi fick mellanlanda efter ca 10 timmar på flyget. Där fick vi känna på USA’s storebrorsfasoner, då vi var tvungna att på planet fylla i en visumansökan (!) för att sedan genomgå en kontroll på flygplatsen. Visum för mellanlandning! Vi var inte ens i USA 3 timmar! Officiellt var vi ju inte ens inne i landet! Men det värsta var att för att ens få åka vidare var vi tvungna att visa pass (första stämpeln!) för en sur vakt som sedan tog fingeravtryck (båda händerna!) och foton av våra ögon! Allt detta för att de ska kunna registrera hela jordens resande befolkning?! Vilka fasoner! Men detta kompenserade Air New Zealand med att vi fick vänta i en stor hall med fri tillgång till chips och läsk (typiskt USA?). Till och med under den lilla stund vi var där fick vi uppleva lite av kulturen. Chips och läsk, samt extra breda säten att sitta i på flygplatsen och vi såg en standard flygplatsrullstol som var dubbelt så bred som svenska rullstolar!
Nu sitter vi i värmen i Auckland, Nya Zealand, där vi ska stanna i 3 nätter för att sedan fortsätta mot slutdestinationen Samoa!
Vi kom imorse vid sju lokal tid med planet från Los Angeles, efter 14 timmars flygresa! Men ändå känner vi inte av jetlagen så mycket som jag hade trott! Väldigt skönt!
Efter att ha lämnat väskorna på vårt Hostel (BK Hostel) runt halv 9 (vi fick inte checka in innan 1) strosade vi runt i området och tittade lite i affärerna. Vi hittade en jättefin gammal kyrkogård med uråldriga gravar som höll på att förfalla. Jättevackert! Men hela tiden kom det ett öronbedövande ljud från varenda träd, och senare insåg vi att det är någon sorts syrsa som låter så hemskt, då vi hittade ett gäng på en av gravstenarna! Jätteäckliga!
Sen gick vi till en stor park mitt i Auckland och satt där i solen och tittade på ankor!
Vid ett gick vi tillbaka mot vårt Hostel och åt sushi till lunch på vägen. Mycket smarrigt med kall mat i värmen! Vi checkade in och det första vi gjorde var att ta varsin välbehövd dusch! Sen gick vi ut på stan igen, längs med huvudgatan (Queen st) och ner mot hamnen, och sen tillbaka för att sova! Somnade runt 8.…!
Vi sov en natt utanför Stockholm hos Siries farföräldrar, som vid halv 5 på morgonen var så snälla så de körde oss till centralen där vi hoppade på flygbussen (efter att vi sovit i 5-6 timmar!).
Flyget lyfte vid 8 och det var då det verkligen slog mig att vi verkligen skulle iväg så länge!
Vi mellanlandade i London på Heathrow där vi fick vänta i en halv evighet på att få checka in och få veta vilken gate vi skulle till… Men vi slog ihjäl tid med att äta, strosa i dyra tax-free butiker och vila lite på bänkarna.
Från London åkte vi med Air New Zealand till Los Angeles där vi fick mellanlanda efter ca 10 timmar på flyget. Där fick vi känna på USA’s storebrorsfasoner, då vi var tvungna att på planet fylla i en visumansökan (!) för att sedan genomgå en kontroll på flygplatsen. Visum för mellanlandning! Vi var inte ens i USA 3 timmar! Officiellt var vi ju inte ens inne i landet! Men det värsta var att för att ens få åka vidare var vi tvungna att visa pass (första stämpeln!) för en sur vakt som sedan tog fingeravtryck (båda händerna!) och foton av våra ögon! Allt detta för att de ska kunna registrera hela jordens resande befolkning?! Vilka fasoner! Men detta kompenserade Air New Zealand med att vi fick vänta i en stor hall med fri tillgång till chips och läsk (typiskt USA?). Till och med under den lilla stund vi var där fick vi uppleva lite av kulturen. Chips och läsk, samt extra breda säten att sitta i på flygplatsen och vi såg en standard flygplatsrullstol som var dubbelt så bred som svenska rullstolar!
Nu sitter vi i värmen i Auckland, Nya Zealand, där vi ska stanna i 3 nätter för att sedan fortsätta mot slutdestinationen Samoa!
Vi kom imorse vid sju lokal tid med planet från Los Angeles, efter 14 timmars flygresa! Men ändå känner vi inte av jetlagen så mycket som jag hade trott! Väldigt skönt!
Efter att ha lämnat väskorna på vårt Hostel (BK Hostel) runt halv 9 (vi fick inte checka in innan 1) strosade vi runt i området och tittade lite i affärerna. Vi hittade en jättefin gammal kyrkogård med uråldriga gravar som höll på att förfalla. Jättevackert! Men hela tiden kom det ett öronbedövande ljud från varenda träd, och senare insåg vi att det är någon sorts syrsa som låter så hemskt, då vi hittade ett gäng på en av gravstenarna! Jätteäckliga!
Sen gick vi till en stor park mitt i Auckland och satt där i solen och tittade på ankor!
Vid ett gick vi tillbaka mot vårt Hostel och åt sushi till lunch på vägen. Mycket smarrigt med kall mat i värmen! Vi checkade in och det första vi gjorde var att ta varsin välbehövd dusch! Sen gick vi ut på stan igen, längs med huvudgatan (Queen st) och ner mot hamnen, och sen tillbaka för att sova! Somnade runt 8.…!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar